Historien om Upsala Ångqvarn går tillbaka till Uppsalas industrialisering. I mitten på 1860-talet kom järnvägen till Uppsala och förvandlingen från bondesamhälle till industrisamhälle gick fort. En viss H W Söderman kom att spela en viktig del i detta. Han hade tjänat stora pengar på brännvinstillverkningen vid Svartbäckens bränneri och förmögenheten gjorde det möjligt att investera i uppstart av nya industriföretag i staden.
Upsala Ångqvarn bildades 1874 genom en fusion av de båda företagen Eldkvarn och Svartbäckens bränneri. Förutom kvarnrörelsen och brännvinsbränneriet ingick också en makaronifabrik och en jästfabrik. Upsala Ångqvarn utvecklades snabbt och bolaget var 1890 Uppsalas största arbetsgivare med sina 80 anställda.
H W Söderman spelade också en nyckelroll inom bryggerirörelsen. Upsala Bayerska Bryggeri blev det mest framgångsrika bryggeriet i Uppsala och det som överlevde längst av alla. Företaget bildades 1865 och H W Söderman utsågs till bolagets verkställande direktör.
Bryggeriet undkom dock inte den svenska bryggeridöden utan Pripps la ner produktionen 1966. Vid denna tidpunkt var 174 personer anställda inom företaget.
Upsala Ångqvarn utvecklades senare till ett stabilt familjeföretag. När H W Söderman d.ä. avled 1901 efterträddes han av sin son H W Söderman d.y. som 1925 efterträddes av sin son som också hette H W Söderman. Familjen Söderman förblev huvudsaklig ägare fram till 1957 då företaget såldes.
Idén till att dra igång ett bryggeri är något som vuxit fram de senaste åren genom diskussioner mellan Henrik Söderman, en hängiven hembryggare, och hans svåger Per Erik Alm som då studerade till bryggmästare i Skottland. Detta diskuterades sedan med den erfarne krögaren Erik Bennbom. Henrik och Erik är båda barnbarns barnbarn till Upsala Ångqvarns grundare och drömmen att ta vid i deras förfäders fotspår växte fram.
Bryggeriet Ångkvarn är sprunget ur en lång rik historia och vad är då mer passande än att en av grundarna åter heter just H W Söderman!?
Mer information om historien finns i Roland Agius bok ”Industristaden Uppsala” och Claes Melins ”Nykterist med sinne för brännvin” samt på Uppsala industriminnesförenings hemsida.